Jag har varit helt borta i huvudet i dag.
Tankarna har snurrat runt som en orkan i hjärnan på mig.
Jag vill bara hem.


Jag har funderat över om jag ska berätta vad som hänt eller inte, här i bloggen och jag har faktiskt valt att göra det. Jag kommer dock inte nämna några namn.


Natt till söndag så blev en väldgt nära person till mig brutalt misshandlad av sitt ex i ett sovrum i centrala Filipstad. Att som kille ge sig på en tjej, är fruktansvärt fegt och ilskan inom mig bara växer och växer ju mer jag tänker på det.. Men det värsta av allt är att han hade flera kompisar i lägenheten som inte gjorde något för att stoppa misshandeln. Det enda hans ena kompis gjorde var att be henne hålla käften så att dom kunde koncentrera sig på det dom gjorde i vardagsrummet. Med andra ord så hörde dom hennes skrik på hjälp, men gjorde inget.


Idag har hon nästan inget hår kvar på huvudet, ett huvud som har massor med bulor och blåmärken efter hans skallningar och slag. Hennes hals bär märken efter hans händer som höll ett hårt grepp runt hennes strupe, i så långt tid att hon höll på att kvävas. Hennes armar och ben är fulla med blåmärken efter hennes kamp att komma loss..


Att sitta här, 30 mil bort, i ett annat land, är otroligt jobbigt just nu.
Jag vill bara hem.