Klockan sju vaknade jag idag, av en mardröm.. Hatar det här!

Har kommit in i en period där jag tycker så oerhört synd om mig själv, tänker på det förflutna gör jag dygnet runt och hoppas på att det ska bli jag och Jörgen igen. Men innerst inne så vet jag att det inte är synd om mig, och jag vill inte att det ska bli vi igen. Men tanken på att någon annan tjej ligger i hans säng på "min" plats, får massa fina sms och hans uppmärksamhet etc, ja dom tankarna kväver mig och jag kan stortjuta i flera timmar. Jag måste verkligen sluta tänka på allt och gå vidare, men det är lättare sagt än gjort.

Kärleken gör ont.

---