Åker upp till Hällefors idag och hälsar på mormor.
Katja och Emelie (mina kusiner) skulle också komma upp så idag ska jag få träffa dem och deras pojkvänner. Det känns väldigt konstigt, dels för att det var ca 6-7 år sedan jag träffade dem sist, sen att de har blivit så stora att de har pojkvänner! För mig är de fortfarande 7 och 5 år, inte 19 och 17!

Det är nu man förstår hur gammal man själv är, när man ser alla yngre bli "vuxna".

Tar med mig Daniel upp också, mormor tycker det är så tråkigt att han aldrig har möjlighet att följa med annars eftersom han ofta jobbar. Men idag kommer han inte undan!